Såhär mitt upp i finanskrisen, varsel och allt hemskt har jag funderat på det här med arbete och livsplaner. Varför har människor sådant behov av att planera för framtiden? Vi kan inte planera någonting, bara spekulera. Att vi försöker planera våran framtid är ett faktum men vad händer om planerna går i kras?

Jag har tidigare planerat min framtid. Spelade upp scenarion om allt jag skulle uträtta inom sisådär fem år. När jag var 15 år hade jag planer för vad jag skulle jobba med, vart jag skulle bo, hur jag skulle vara och vem jag skulle leva med. Jag ville bli journalist eller fotograf, bo i en mysig liten etta i centrum och ha ett ganska lyckligt förhållande med någon fantastisk människa. När jag började inse att det inte alls kommer att bli såhär fick jag panik. Vad ska jag göra nu? Allt går ju bara åt helvete, minns jag att jag tänkte. Men är det verkligen så hemskt om ens planer går i kras? Jag tror inte längre att krossade planer är något negativt, snarare positivt.

Jag ville som sagt bli journalist, gick medieprogrammet och jobbade lite för lokaltidningen. Sedan tog jag studenten, blev arbetslös och efter ett år hamnade jag helt plötsligt i ett restaurangkök. Det var en internetkompis som jobbade där och berättade att de behövde någon som kunde baka. Jag var livrädd! Jag har aldrig jobbat i kök och visst, jag älskar att baka och laga mat, men jag är inte utbildad, tänkte jag under arbetsintervjun. Men så länge man brinner för något behövs inte utbildning eller tidigare jobberfarenhet. Tack vare att mitt liv inte blev så som jag tänkt mig hittade jag mitt nya drömjobb!

Det är svårt att skriva om drömmar och framtiden utan att skriva massa klyschor men det är viktigt att tänka på att bara för att livet inte ter sig så som man hoppats på behöver det inte vara så himla dåligt. Att man känner att man inte längre orkar plugga på högskola och hoppar av betyder inte att man har misslyckats, det visar att man vågade chansa. Så fruktansvärt många blir av med sina jobb nu och undrar vart de ska ta vägen. Det finns ju inga jobb inom den här branschen att söka, har jag hört många säga. Men varför inte se det här som en nystart? Strunta i att lägga upp nya planer och förverkliga drömmarna istället. Det är nu vi som har blivit av med jobben får chansen att göra precis vad vi vill. Har ni tänkt på det? Flytta utomlands, försök fixa praktik genom AMS på drömjobbet, gå den där språkkursen du alltid velat gå eller varför inte starta eget företag? Eller göra som Patrik och försöka göra världen till en lite bättre plats?

När man var barn var fantasin inte begränsad, vi drömde om att bli piloter, brandmän, frisörer och superhjältar när vi blev äldre. Nu är vi äldre och det är nu vi har möjligheterna, bara att vi öppnar ögonen och ser dom.

/brothersonahotelbed.blogg.se